Kostrekommendationer – förvirrande men användbara

Regeringsmakter runt om i världen ger ofta kostråd till sina medborgare och dikterar vad de bör och inte bör äta. Vissa använder sig av matpyramiden, några av tallriksmodellen och andra av riktlinjer.

Vi gillar den här enkla danska varianten.

Danskarnas åtta kosttips:

  • Ät sex portioner frukt och grönt om dagen.
  • Ät fisk och fiskprodukter flera gånger i veckan.
  • Ät potatis, ris, pasta och fullkornsbröd varje dag.
  • Begränsa intaget av socker, särskilt i form av läsk, godis och kakor.
  • Ät mindre fett, särskilt fetter från kött och mejeriprodukter.
  • Ät varierat och bibehåll en normal vikt.
  • Drick vatten när du är törstig.
  • Motionera minst 30 minuter varje dag.

Många regeringsmakter rekommenderar att äta ”fem om dagen”, men vad är egentligen en portion frukt eller grönsaker? I Storbritannien är det en medelstor frukt eller tre matskedar tillagade grönsaker (men INTE potatis) eller ett glas fruktjuice. I Tyskland är en portion helt enkelt – men lite förvirrande – mellan 80 g och 160 g.

Vi får höra att vi bör begränsa mängden alkohol vi dricker, men hur vet vi vad som är ok? Agnieszka Kalinowski och Keith Humphreys från Stanford University i Kalifornien kom fram till att mängden alkohol i ett standardglas varierade beroende på land, från 8 g alkohol på Island till 20 g i Österrike. I Chile ligger dagsgränsen för riskkonsumtion på 55 g alkohol för män, en 5,5 gånger högre gräns än Sveriges 10 g för kvinnor.

Riktlinjer är ju inte detsamma som lagar. Även om det verkar finnas en bred enighet om vad som är sunt, så finns det även vissa inkonsekvenser.

Så vad bör vi göra?

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) säger: ”Många kostrekommendationer har vissa saker gemensamt. De flesta förespråkar till exempel en varierad kost och ett ökat intag av vegetabiliska livsmedel, särskilt frukt och grönsaker, samt ett minskat intag av fasta fetter, salt och socker. Alla kostrekommendationer har dock en unik sammansättning riktlinjer som motsvarar det behov som varje lands befolkning har [fri översättning].”

I vilken utsträckning grundar sig riktlinjerna på vetenskap och hur mycket beror på kulturen, lobbyverksamhet och kapitalintressena?

Här nedan ger vi några exempel som kan få dig att tänka om.

  • I Grekland ges separata rekommendationer för vilken mängd fasta fetter och flytande oljor man bör konsumera. Gör man så på grund av bevis på att oljor är hälsosammare än fasta fetter? Är en kulturell förkärlek till lokala olivoljor avgörande? Är kanske rekommendationen ett resultat av olivodlarnas lobbyverksamhet?
  • I USA innebär snäva restriktioner för fettinnehåll att vissa livsmedel som överlag anses hälsosamma inte kan marknadsföras som sådana. Lax och avokado är två anmärkningsvärda exempel. Samma restriktioner tillåter livsmedel som har lågt fettinnehåll men högt sockerinnehåll. Därför kan exempelvis rejält sötade frukostflingor, gelébjörnsformade vitamin C-tillskott och lättmjölk med jordgubbssmak (och massa socker) påstås vara hälsosamma. Har amerikanska livsmedelsverket förlorat förståndet eller är det kanske den amerikanska majssirapsindustrin som ligger bakom detta?
  • Över hela världen finns det ett ökat intresse för att undvika bearbetade livsmedel. Trots det rekommenderar de flesta regeringsmakter att vi äter rikligt med stärkelserika livsmedel som till exempel bröd. Var inte bröd det första bearbetade livsmedelet historiskt sett? (Bröd kan även innehålla höga halter salt som är ett annat livsmedel man bör begränsa sitt intag av.)
  • I Storbritannien kritiserades nyligen den officiella rekommendationen att begränsa mängden fett i mat av den ideella organisationen National Obesity Forum, som kallade rekommendationen för ”katastrofal”. En livlig debatt bland medicinska experter och dietister ledde till att man tog fram en rapport. I denna hävdas det att oraffinerade, naturliga livsmedel och livsmedel som innehåller naturligt höga halter av fett (däribland mejeriprodukter) är bättre för hjärtat och motverkar fetma bättre än bearbetade, fettfria och kolesterolsänkande produkter. Tvärtemot det som livsmedelsindustrin gärna förespråkar.

Fler än 100 länder runt om i världen har presenterat livsmedelsbaserade kostrekommendationer sedan den internationella konferensen om kost och näring som hölls i Rom 1992. Trots detta ökar problem med fetma allt mer och rekommendationerna verkar inte göra någon skillnad.

Bör vi följa rekommendationerna?
Det finns en sak till att överväga. Det har gjorts få undersökningar för dels hur många som faktiskt följer kostrekommendationerna och dels hur de sedan påverkar dessa människors hälsa.

Det mest sannolika är att väldigt få personer faktiskt följer rekommendationerna till punkt och pricka. Resultatet är nog snarare att rekommendationerna har gjort folk medvetna om att de måste tänka på vad de äter.

Ska vi strunta i något som har så många expertutlåtande bakom sig? Eller ska vi kanske ge rekommendationerna en chans?

Vi bör kanske alla ta oss tid att se över våra egna matvanor. Läs igenom de enkla, danska kostråden igen. Fundera över FN:s generella råd att vi alla bör äta mer varierat, mer vegetabiliska livsmedel, mindre fasta fetter, salt och socker. Kanske är det värt ett försök?

ew_186x186_microsite_oct2016